1. Skrikaren.

Kännetecken: Den här kunden blir rosenrasande när den varan hen efterfrågar inte finns. Hen verkar tro att om hen höjer sin röst till maxgränsen och börjar gorma, skrika och skälla, så kommer den efterfrågade varan helt plötsligt dyka upp. Vidare fortsätter kunden att skrika och bete sig och lägger till en massa svordomar och könsord, som om detta skulle fungera som någon sorts helig åkallan som kommer få den önskade varan att komma svävande.

Det är en lättnad när kunden äntligtn vänder på klacken och går sin väg.

Efteråt: Visst, man har förlorat en kund. Men den kunden kan man väl lika gärna vara utan? Tyvärr har man kanske också förlorat en del av sin hörsel och är täckt av skrikarens saliv.

Så tänker butikspersonalen: Alla är olika, och tänker olika. Men en sak är säker gällande skrikaren, och det är att ingen gillar hen.

Som butikspersonal kan man inte trolla fram en vara hur som helst, och det är inte vi som jobbar där som bestämmer och styr över vad som ska finnas i butiken.

Vi frågar oss bara vad som hänt i skrikarens liv för att hen ska vara så arg. Vad är det som får skrikaren att tro att hen har rätt att bete sig så där? Vad tror hen att hen ska få ut av att skrika och svära?

2. Pratkvarnen.

Kännetecken: Den här kunden hungrar efter att få språkas vid. Med vem som helst. Hen köper kanske bara ett litet paket tuggummi, vilket borde ta kanske 45 sekunder. Men eftersom hen är sugen på att prata, prata, prata, så tar det hela betydligt längre tid.

Efteråt: Pratkvarnen lämnar butiken med ett leende om hen fått prata av sig. Som butikspersonal har jag gjort en god gärning genom att lyssna på denna, kanske äldre och ensamma, människa. Jag kan inte låta bli att le, och känslan efteråt är ofta ganska oslagbar.

Så tänker butikspersonalen: Vissa kan finna denna pratkvar mycket störande, om personalen i fråga, har väldigt mycket väldigt viktiga andra saker att göra.

För egen del ser jag det som ett privilegium att få möjligheten att prata med dessa underbara pratkvarnar. Att få lyssna på dem. Så längde det inte är kö ger jag pratkvarnen min odelade uppmärksamhet, och jag gör det med glädje. Jag önskar att fler vore så där härligt pratsamma.

3. Bitterfi**an.

Kännetecken: Den här kunden verkar kroniskt sur och bitter, och älskar att hitta något att sura för. Om något i butiken är slut, så surar hen. Om hen inte får byta en vara utan kvitto, surar hen. Om hen inte får bryta en förpackning, surar hen. Och så vidare. Denna kund använder sig gärna av personangrepp och påstår ofta att det är dålig service i butiken.

Efteråt: Visst kan man fråga sig vad som fattas bitterfi**an. Oftast skakar man det bara av sig, för man vet att surheten och påhoppen inte är personliga, utan att kunden helt enkelt bara är en sur och bitter människa.

Så tänker butikspersonalen: Varför? Det är så svårt att förstå hur någon kan bli så bitter att hen låter det gå ut över precis vem som helst. Det har aldrig hänt att jag tyckt att en bitterfi**a har rätt eller har betett sig helt ok. Jag har heller aldrig tagit det hela personligt, eller varit otrevlig tillbaks.

4. Beslutsfattaren.

Kännetecken: Kunden verkar lida av beslutsångesten från helvetet. Där står hen, i kassan, medan kön växer sig allt längre bakom hen. I sin ena hand har hen en blå bläckpenna. I sin andra hand har hen en annan snarlik bläckpenna. Vilken ska hen välja?

Hur kan en person klara av att utstå pressen gällande dessa val? Kungariken har säkerligen fallit för mindre.

Efteråt: Oftast går kunden iväg med båda pennorna eller ingen penna alls. De andra kunderna lyfter på ögonbrynen och finner inte ord för att beskriva det de just skådat; beslutsångest deluxe.

Så tänker butikspersonalen: Jag vet att alla är olika, och alla har vi våra svårigheter. Beslutsångest är för jäkligt och att känna det inför minsta lilla val måste vara rent fruktansvärt. Jag brukar oftast hoppas att kunden inte har det så där svårt jämt.

Jag brukar dessutom oftast välja åt kunden, så slipper hen det själv.

5. Sökaren.

Kännetecken: Kunden kommer fram till kassan, lägger upp alla sina 37 varor och... 'vart lade jag plånboken nu då?' Kunden ägnar sen nästkommande fem minuter åt att leta efter sin plånbok, till synes i varenda klädesöppning på hens kropp. Men nej, den finns visst inte där. Kön blir allt längre, och man kan höra de andra kunderna sucka irriterat.

Då kommer sökaren på att hen måste ha glömt plånboken i bilen, och ska bara springa iväg och hämta den. Givetvis lämnar sökaren sina 37 varor på kassadisken, vilket försvårar processen att hjälpa nästa kund i kön, medan sökaren är och letar i sin bil.

Efter ytterligare fem minuter kommer sökaren tillbaks. Utan plånbok. För den var tydligen inte i bilen heller. Nej, men ser man på! Den låg ju i bakfickan.

För att ytterligare fördröja för de andra kunderna betalar sökaren gärna ENBART med småmynt.

Efteråt: Ja, sökaren hittade ju sin plånbok, och betalade. Det var ju bra. Mindre bra är de andra köande kunderna som förmodligen är rejält irriterade.

Så tänker butikspersonalen: Varför ser man inte till att ta fram sin plånbok INNAN man ska betala, medan man står i kön? Det frågar jag mig alltid. Detta är den enda typen av kund som jag kan bli irriterad på, stressad av.

6. Polaren.

Kännetecken: Den här kunden beter sig som om man vore bästa kompis med hen. Polaren använder något udda smeknamn på en och frågar saker som bara... en polare frågar. Eftersom polaren är så... trevlig, tycker hen att det borde vara helt i sin ordning att få någon sorts kompisrabatt.

Efteråt: Oftast är polaren en kul prick som gör dagen mycket bättre. Men om hen tycker sig ha rätt till rabbatter och liknande för att hen anser att man är polare, går hen för långt och det skapar bara sura miner.

Så tänker butikspersonalen: Visst blir man irriterad om en kund beter sig så där kompisaktigt för att få ut något av det, men oftast är det inte så. Dessa personer förgyller arbetsdagen, och det skulle behövas fler 'polare'!

7. Prutaren.

Kännetecken: Jag tänkte beskriva denna kund genom att citera vad hen kan tänkas säga. 'Wow, 10 spänn för EN chokladkaka? Skojar du med mig? Jag tror du kan sänka priset, för det är ju DU, kassörskan, som kontrollerar priserna här i butiken."

Efteråt: Antingen går prutaren från butiken med en vara som hen betalat fullt pris för, eller så går hen där ifrån utan vara.

Så tänker butikspersonalen: För det första: Nej, vi sätter inte priserna! Om jag skulle gå med på att sänka priset skulle jag bli av med jobbet. Det är ganska patetiskt att pruta i en butik i Sverige.

8. Försvararen / bestyrkaren.

Kännetecken: 'Med en berättigad och rättfärdig ilska, har jag återvänt till denna butik i jakt på hämnd, på grund av att jag blivit hemskt förolämpad som person här tidigare! Ja, det är rätt, jag är missnöjd med ett köp jag gjorde här igår, och jag är övertygad om att detta missnöje jag så starkt upplevde, åsamkades av dig, med flit, enbart för att förorsaka mig besvär!'

Den här kunden är arg, riktigt jäkla vansinnig! Har kunden ett kvitto erbjuds hen att antingen byta mot annan vara, eller få pengarna tillbaks. Men denna typ av kund nöjer sig inte med det.

Efteråt: Kunden lämnar butiken, arg som ett bi. Resterande kunder skakar på sina huvuden och kan inte begripa hur denna människa kan med.

Så tänker butikspersonalen: Sånt beteende från kunder gör mig vansinnig, inombords. Det fullständigt kokar inom mig. Men sen glömmer jag det och livet går vidare.