--> Krisen är ett vanligt inslag i livet. Krisen inrymmer många positiva möjligheter till utveckling. Ordet kris kommer från det grekiska krisis och betyder avgörande vändning, plötslig förändring, ödesdiger rubbning.

Situationsbundna kriser

Situationsbundna eller traumatiska lriser bygger på något som inträffat. Ofta gör man en indelning i följande slag:

• Självständighetsförlust, som inträffar t.ex när man hamnar i något slag av institutionsvård eller beroende av andra. En person med ett funktionshinder kan uppleva liknande begränsningar inom många områden i livet.
• Reproduktiva problem, dvs problem som rör förmågan att få barn, tex missfall, abort och sterilitet.
• Relationsproblem, dvs problem i förhållandet till andra, t.ex sånt som skilsmässa eller samarbetssvårigheter.
• Social skam, t.ex att misslyckas i sitt arbere eller att dömas för något brott.
• Strukturella förändringar i samhället, t.ex befolkningsomflyttningar, förändringar i familjesammansättningen eller arbetslöshet.
• Yttre katastrofer. Oförberedda och plötsliga händelser som på kort tid förändrar en människas eller en grupps hela livssituation, t.ex eldsvådor, trafikolyckor eller krig.

Om en traumatisk situation sammanfaller med en känslig period ökar risken för kriser.

I dagens medievärld konfronteras vi ofta med krisartade händelser av olika slag. Det som händer andra och långt bort kan vi följa i våra vardagsrum. Ibland drabbas någon man känner eller kanske en själv.

Det finns många likartade reaktionsmönster hos människan. Ändå är varje sätt att hantera kriser personligt. Några gemensamma drag kan ändå vara viktiga att uppmärksamma:

• När något omskakande händer är det viktigt att de grundläggande behoven av mat, värme och trygghet tillgodoses.
• Ovisshet försvårar. Behovet av information är stort. Man vill veta vad som hänt och vad som ska hända.
• Man behöver få struktur i tillvaron och möta människor som står en nära. Man har ofta behov av att ventilera sina känslor och att försöka förstå situationen genom att prata om den, ofta och om och om igen.
• Känslor av vanmakt och skuld är vanliga.

Olika synsätt på kriser

I den PTSD-orienterade krisuppfattningen (PTSD = Post Traumatic Stress Disorder, Posttraumatiskt stressyndrom), ses krisen som ett resultat av ett akut trauma som drabbat personen utifrån, t.ex en bilolycka, våldtäkt, överfall eller arbetsrelaterad olycka.

I den katarsisorienterade sorg- och krisuppfattningen framhålls att sorg och kris är så allvarliga händelser i individens liv att det måste till en psykodonamisk avreagering, befrielse av känslorna genom att dessa tillåts få utlopp

I den psykodonamiskt orienterade krisuppfattningen betonas betydelsen av samspelet mellan den akuta krisreaktionen och personens tidigare barndomsupplevelser.

I den existentiella krisuppfattningen läggs tonvikten på att det förekommer kriser i allt som har med liv att göra. Kris är en störning som inträffar i det normala livet.

Krisstadier

1.  Chockfasen. Individen håller det som hänt med alla krafter ifrån sig. Reaktionerna kan växla mellan apati, panik, gråt och skratt. Insikten om vad som hänt kommer först gradvis. Man har nedsatt mottaglighet för meningsfull information.
2. Reaktionsfasen. När den drabbade inte längre kan hålla verkligheten ifrån sig börjar hon ta in det som hänt och förstå hur det påverkar framtiden. Det är vanligt med ångest, mardrömmar, gråtattacker och olika kroppsliga symtom. Det är under denna fas vanligt med flykt till alkohol, droger och tabletter, eller till arbete eller overkliga drömmar. Det är viktigt att arbeta sig igenom all den smärta som denna fas innehåller.
3. Reparationsfasen. Individen försöker nu anpassa sig efter förhållandena som de blivit efter katastrofen. Både förnufts- och känslomässigt förstår hon nu vad som hänt och kan flytta tankarna från det förgångna till nuet. Under den här fasen börjar många känna ny styrka.
4. Nyorienteringsfasen. Man lämnar nu krisen bakom sig. Händelserna finns kvar, men hindrar inte längre individen från att fortsätta sitt liv.

Vad man kan göra för att må bättre

• Prata om hur man känner. För många är det viktigt att få sätta ord på det som hänt och de svåra känslor det inneburit. Då är det viktigt att hitta någon man litar på och som kan lyssna. Det kan kännas smärtsamt att berätta om det som hänt, men efteråt kommer oftast en känsla av lättnad. Ju fler gånger man får berätta om det som hänt ju närmare kommer man den punkt där händelsen blir en del av en själv och något som man kan leva med.
• Hitta det som ger lugn och kraft. Enkla saker som till exempel promenader kan kännas svårt att motivera sig till, men kan bidra till att man så småningom mår bättre. Det är bra att försöka hitta situationer när man mår bra och tillåta sig själv att vara kvar där under en tid. Att spela eller lyssna på musik och att måla kan vara andra sätt att må bättre. Många finner ro i att vara ute i naturen. Alla har olika sätt att må bra, och det är bra om man kan hitta sitt eget sätt att må bättre. Många gånger gäller det att ha tålamod med sig själv.
• Söka hjälp om det behövs. Många gånger kan man klara sig med hjälp av sin familj eller vänner men om man känner att det inte räcker kan det vara bra att söka vård. Oftast har vårdcentralen ansvaret för krisbehandling och på många vårdcentraler finns psykologer eller kuratorer man kan få träffa för samtal.

http://www.dn.se/insidan/vi-behover-ovning-for-att-ta-oss-igenom-kriser/